Bland snarkningar och sjuka barn...

...skriver jag så en rad. Det är mycket den här hösten, väldigt mycket. Nu är det vinter och det börjar bromsa in lite. Mitt jobb bromsade in för längesen, det är makens som har varit hysteriskt. Fram tills nu. Nu lugnar det ner sig. Men huset, det vi renoverar, ska jobbas på mellan det nystartade företaget och hemmets lugna vrå, så jag vet inte hur mycket det egentligen lugnar ner sig. Själv servar jag, jag sköter markservicen, skjutsar till skolan, umgås med Miss Starshine och Miss Sunshine, bakar, lagar mat, städar (ibland i alla fall. Det ligger inte högst på priolistan.) och försöker träffa en vän eller två i varje fall en gång i veckan. Det funkar. Det är inte optimalt, men det funkar. Snart åker vi hem till Sverige. Jul i huvudstaden och nyår i Skånes bästa stad. Det ska bli underbart. Hämta lite energi innan jag ska tampas med hålan igen. Men när jag kommer tillbaka ska vi bo nära skolan, i samma del av hålan som vi har huset. Det innebär att jag slipper ta bilen till allt. Jag kan gå eller cykla till affärer, vänner och kaféer. Det ska bli sååå skönt. Och i slutet av sommaren är huset klart. Då ska det njutas i fulla drag!!!