Selma hette en svart skönhet som tyvärr bara blev åtta år. Hon gick bort i livmodersinflammation i höstas. Nu har hennes efterträdare kommit till världen och mor och bror var och tittade närmare på henne i går. Lika svart och lika söt som sin föregångare. Får se vad hon har att bjuda på i temperament, men med tanke på att hon är en labbe så kan det inte bli annat än bäst. Hon flyttar in hos mor i mitten av juni och jag är stolt extramor. Ni lär få se mer av henne i framtiden.
Dagen till ära, för bilden fick jag tillskickad mig i dag, åkte jag förbi en by som hette Labbeville.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Labradorer är bara bäst!
Men halleduttsingen vilken gulleplutta! Synd att de blir så stora och dana sen bara. En sån där liten näpen en kunde man ju ha med sig i fickan, och så luktar de mer bebis än hund när de är så små. (Ja, jag vet att det är skillnad på hundlukt och hundlukt. Men bebis är godast i _min_ näsa i vilket fall som helst!)
Det är precis sånahäringa bilder som gör att man bara vill & vill & vill & vill ha!!
Max: Enig!
Miss Gillette: Valpar ÄR bedårande, det är bara att konstatera. Men sen när de blir stora...är de precis lika bra, fast på ett annat sätt. Precis som människobebisar. :-)
Liz1t: Ska ni inte ha en? Eller det räcker bra med två barn, hus, jobb...? ;-)
OOOOoooo så söt! bara att gratulera er alla, vovvar är det bästa sällskap man kan ha!
valpinköp är bestämt till 2010 - om vi nu kan enas om ras tills dess...;-)
Skicka en kommentar