tisdag 20 juli 2010

Dream on

Drömmar är märkliga ting. Drömtydning tycker jag är ännu märkligare. Dessutom kan de skrämma vettet ur människor, som t.ex. rinnande blod = någon dör, eller få dem att tro att deras lycka snart är gjord, för om man drömmer att man tappar ens tänder, då får man snart en massa pengar. Så drömtydning går bort, men drömmar är ändå fascinerande. Varför drömde jag, att jag var hemma hos Makens morbror och moster i deras hus som inte var deras hus? Och varför var min gamle popkompis där och sjöng för oss? Varför var han plötsligt tillsammans med en tjej från Asien? Och varför hade Makens morbror en jätterutschkana i sitt hem som var hur kul som helst att åka ned för? Och varför tog denna roliga dröm slut???

Något annat jag ofta drömmer om är Val d'Isère där jag bodde under andra hälften av 1990-talet, men något stämmer inte. Det är nämligen inte byn Val, det är en annan by i ett annat bergslandskap, men det är ändå Val, för alla människor som är i Val är där. Det underliga är, att jag har drömt om den platsen så många gånger under flertalet år, så jag kan utan problem rita upp landskapet, vägen dit och själva byn, exakt hur den är uppbyggd. Men...jag har aldrig varit där, det är det som förbryllar mig. Att jag drömmer om Val är normalt, man drömmer om platser och människor man tycker om, men att drömma om en plats men göra om den så att den inte ser ut som den gör i verkligheten, det är för mig mycket märkligt.

En gång, när jag var i yngre tonåren, kom jag till en plats där jag aldrig hade varit. Ändå visste jag exakt var allt låg. Det där är också märkligt. Och lite läskigt, för det kan ju då innebära att jag i ett annat liv har varit där. Eller så är det så enkelt att många småstäder påminner om varandra och det därför inte är så svårt att lokalisera station, post och annat. Man kanske skulle ta sig till en healer eller en hypnositör och kolla vad som döljer sig. Eller inte. Tänk om man får reda på en massa konstiga saker som skrämmer vettet ur en? Nej, då föredrar jag att inte veta och i stället fortsätta att spekulera om vad det kan vara. Spekulera är kul - tankegångarna blir ibland så vindlande att man blir yr.

måndag 19 juli 2010

Borta bra, men hemma bäst

Det gick inte längre, jag gav upp. Eller inte helt, jag har kvar WP-kontot för det är så enkelt att lägga upp småposter och bilder via min telefon. Men jag tänker blogga här igen. Var för inkörd på blogspot, kom aldrig riktigt in i WP. Nu är jag tillbaka här. Det känns bra. Mycket bra. Det känns...hemma.