Att växa upp i ett land där årstiderna skiftar som de gör här i vårt avlånga land gör en till en speciell person när det gäller inställning till väder och vind. Kanske inte särskilt speciell omgärdad av landsmän, men i mitt nya hemland, i just den regionen där vi bor, där blir jag och barnen ganska så speciella. Vi är de enda som hänger på lekplatsen när det regnar, snöar eller blåser. De andra stannar inne - de kan ju bli sjuka. De tror ju på det på allvar, att det är vädret som gör dem sjuka. Jo, tjena!
Men men, det var inte om mina nya landsmän det här skulle handla om, det var mer om det lugn som faktiskt infinner sig bara av att vara hemma i gamla Svedala och få vara en del av väderomslagen. Det går från dramatiska svarta skyar till blå himmel och sol. Under en dag kan temperaturskillnaden vara så stor som 15 grader. Det tycker jag är en bedrift av vädret, en bedrift som förtjänar att uppmärksammas. Jag tillhör ju då också en av dem som inte blir sur, vresig, tungsint, irriterad, arg eller rastlös på grund av lite dåligt väder. Man kan ju hitta på andra saker inne om man nu inte kan klä på sig regnställ och gummistövlar och ge sig ut i snålblåsten och de 13 graderna när det egentligen står SOMMAR i kalendern och det bör vara i varje fall 20 grader en hel vecka eller två. Gärna tre, så klart, men det faller lite på sin egen orimlighet - vi är trots allt i Sverige. När det gäller väder så är landet Lagom landet Extremt och jag gillar det. Väldigt mycket.
