busy

Jo, jag lever, men jisses vad tiden går fort när man har mycket att göra. Lägenheten såldes hastigt och lustigt, så Monsieur, barna och jag fick åka hem och tömma den inför utflyttningen som var i går. Jag planerade för en gångs skull bra och har inte ett enda jobb med mig i bakfickan. Och om sanningen ska fram så vet jag inte ens när jag kan börja jobba igen. Det lär ju inte bli en lugn höst heller nu när Monsieur har blivit egenföretagare plus att husrenoveringen ska påbörjas. Piuh! Blir trött bara jag tänker på det. Tur då att jag ska bo granne med bästa vännen, norska M och hennes lille son E. Det gör det hela lite lättare.

Men nu njuter jag fullt ut med barnen i världens bästa svenska stad: Malmö. Bloggen kommer igång igen, jag lovar, men jag vet bara inte riktigt när. Kanske i helgen, när jag har fått min nya dator och kan fixa och trixa med den.

worst week of my life...

...var väl i och för sig inte den en och en halv vecka som precis passerade, men den var jobbig, det var den. Monsieur drog till en liten ö i Engelska kanalen, jag blev kvar hemma med Miss Sunshine, Miss Starshine, Galna hunden och svärmor. Den sistnämnda åkte hem efter några dagar och kvar var således jag och resten av gänget. Ensam i en stad där man känner några få, varav en är hemma i Norge just nu, en annan har sin brorson från England här, en tredje är bortrest och en fjärde jobbar, då är det inte helt lätt med en 14-månaders som helst bara vill träna på att gå, helst med hjälp, och en motsträvig 3,5-åring som inte riktigt förstår varför pappa drog till Tonton Y:s ö utan henne och varför mamma har nerverna utanpå på grund av jobb som måste göras när småttingarna sover...påspätt med att när man ska gå ut ska alla med ut, inklusive hunden! Miss Sunshine och jag var på kollisionskurs från dag ett till dess att jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att det faktiskt var jag som var den vuxna personen och då borde uppföra mig bättre (med hjälp av peptalk från olika håll... Tack, Mulle! & Merci, cheri, l'amour de ma vie.). När jag lugnade ner mig och stoppade in alla nerverna som låg utanpå, ja, då lugnade även Miss Sunshine ner sig. Magic!

Under den här tiden har vi även varit avskärmade från världen på grund av att internet slutade fungera, bildörren på Miss Sunshines sida har inte gått att öppna, jag bröt av nyckeln till skåpet i köket där alla tallrikar står och min sista kontaktlins gick i två bitar i ögat under morgonpromenaden i skogen med hela gänget så att jag fick köra hem blundandes med ett öga...

I morgon drar vi till La Rochelle och hämtar hem Monsieur. Hade jag kunnat, då hade jag dragit en vecka SJÄLV någonstans, men nu är det bara att förbereda bilresan hem till Sverige för tömning av lägenhet. Kanske blir läge för en ny "worst week of my life"-inlägg inom en snar framtid... ;-)

Dream on

Drömmar är märkliga ting. Drömtydning tycker jag är ännu märkligare. Dessutom kan de skrämma vettet ur människor, som t.ex. rinnande blod = någon dör, eller få dem att tro att deras lycka snart är gjord, för om man drömmer att man tappar ens tänder, då får man snart en massa pengar. Så drömtydning går bort, men drömmar är ändå fascinerande. Varför drömde jag, att jag var hemma hos Makens morbror och moster i deras hus som inte var deras hus? Och varför var min gamle popkompis där och sjöng för oss? Varför var han plötsligt tillsammans med en tjej från Asien? Och varför hade Makens morbror en jätterutschkana i sitt hem som var hur kul som helst att åka ned för? Och varför tog denna roliga dröm slut???

Något annat jag ofta drömmer om är Val d'Isère där jag bodde under andra hälften av 1990-talet, men något stämmer inte. Det är nämligen inte byn Val, det är en annan by i ett annat bergslandskap, men det är ändå Val, för alla människor som är i Val är där. Det underliga är, att jag har drömt om den platsen så många gånger under flertalet år, så jag kan utan problem rita upp landskapet, vägen dit och själva byn, exakt hur den är uppbyggd. Men...jag har aldrig varit där, det är det som förbryllar mig. Att jag drömmer om Val är normalt, man drömmer om platser och människor man tycker om, men att drömma om en plats men göra om den så att den inte ser ut som den gör i verkligheten, det är för mig mycket märkligt.

En gång, när jag var i yngre tonåren, kom jag till en plats där jag aldrig hade varit. Ändå visste jag exakt var allt låg. Det där är också märkligt. Och lite läskigt, för det kan ju då innebära att jag i ett annat liv har varit där. Eller så är det så enkelt att många småstäder påminner om varandra och det därför inte är så svårt att lokalisera station, post och annat. Man kanske skulle ta sig till en healer eller en hypnositör och kolla vad som döljer sig. Eller inte. Tänk om man får reda på en massa konstiga saker som skrämmer vettet ur en? Nej, då föredrar jag att inte veta och i stället fortsätta att spekulera om vad det kan vara. Spekulera är kul - tankegångarna blir ibland så vindlande att man blir yr.

Borta bra, men hemma bäst

Det gick inte längre, jag gav upp. Eller inte helt, jag har kvar WP-kontot för det är så enkelt att lägga upp småposter och bilder via min telefon. Men jag tänker blogga här igen. Var för inkörd på blogspot, kom aldrig riktigt in i WP. Nu är jag tillbaka här. Det känns bra. Mycket bra. Det känns...hemma.

Hooked!

Ledsen, Blogspot, jag överger dig. Det har varit en rolig tid, men det är dags för lite nytt.

Vänner! Följ med till Tour de vie på WordPress i stället. Den här bloggen ligger kvar, det kan dyka upp en post då och då, om andan faller på, men annars händer allt på WP från och med nu.

I change blog tool to WordPress from today. Join me there instead!

Häng med! Och häng kvar!

Så här är det: Min bror, den ödmjuke, tycker att jag ska prova på att blogga på WordPress i stället. Jag är skeptisk, men han har några bra argument varför jag ska göra det, bland annat att jag i förlängningen kan ha min hemsida på WP och därför är det bra om jag är bekant med hur det fungerar. Det argumentet väger tungt. Sedan är det så att WP är snyggare, tycker han. Jag är benägen att hålla med. Däremot är det för mig för tillfället lite tungrott eftersom det är nytt för mig, men för att det ska bli mindre tungrott så måste jag dit och ro. Därför har jag satt upp ett konto där och har så smått börjat göra några små inlägg. Följ med mig dit och kom med kommentarer om hur ni tycker att den sidan är. Adressen är: tourdevie.wordpress.com
Som sagt, Balance var redan taget, så det blev Tour de vie i stället (vilket visade sig vara ett cykellopp i Kalifornien. Bara en sån sak.).

Men observera att jag även har kvar den här sidan till dess att jag är SÄKER på att jag ska byta, d.v.s. när jag ror fortare där borta än här. :-))

light as a feather

Påsken kom och gick. Vi hade näsan i maginfluensa, så vi brydde oss inte så mycket. Svårt dessutom att berätta om häxor och Blåkulla när det i det här landet handlar om chokladkaniner. Enbart. Men Miss Sunshine och jag gjorde ett påskris. Jajamensan. Upptäckte att "fjädrar" var ett svårt ord för henne. Hon fick det till "fjärilar", så när Maken kom hem fick han berättat för sig att vi minsann hade gjort ett "papillon"-träd. Maken förstod först inte så mycket, men sedan gick det upp ett ljus. "Ah! Plumes!"

Efter en fjäder, som hon inte fick fast, tröttnade dotra på att göra påskris, men jag fick ivriga påhejningar när jag gjorde klart det och sedan satte upp det bakom spegeln. Hon däremot tejpade fjädrar så det stod härliga till på bordet... och på pappren jag hade tagit fram för ändamålet...

Jo, det finns ett papper där under...