Vinosolnedgång

Häromkvällen fick bästisen J och jag samma tanke ungefär samtidigt. Hon slog mig dock, för när jag reste mig och gick in från terrassen för att ringa henne låg det redan ett sms och väntade i min telefon med texten: "Sugen på öl i kväll?". Frågan var rätt och kom vid exakt rätt tillfälle. Svärmor skulle lämna staden och vårt hem och sen var jag redo för att UMGÅS.

Partners in crime: J och V

Vid åttasnåret kom så J och en annan vän, V, och hämtade upp mig. Siktet var inställt på Västra hamnen och solnedgången över Öresund och bron. Med oss hade vi vitt vin på PET-flaska visst är det klass? ;-) Vi hade även vatten och chips med oss. Här visade det sig att om V är med får man vara snabb med att hugga in på chipsen, för hon slukar dem som om hon inte hade sett chips på flera år och dessutom var på svältgränsen.

Vissa dagar har de solnedgångskonsert där, längst ute på "Titanic"-bryggan, som jag kallar den. Det är en avsats där de har en utstickare som typ på fören på en båt. Ja, ni vet. Den här kvällen hade de det inte, men vi slog oss ner på den solvarma stentrappan och hade Köpenhamn och bron framför oss.

Finns inga ord för solnedgångar i den här klassen
(däremot bättre kameror...)

Solen var på väg ner och skateboardåkare hittade på en ny rolig grej: Att ta fart och göra hopp rakt ut i vattnet MED brädan. J sa: "Vilken tur att P inte är med (P är sonen, nio år och skejtare). Då hade han tyckt att det var urhäftigt och skulle vilja prova." Vi skänkte en tacksam tanke till det, för någon P som åker rakt ut i vattnet vid stenar med sin skateboard är ingen dröm, vare sig för föräldrarna eller "extrafamiljs"-medlemmar. Men det såg så kul ut att vi gärna hade provat det, trots att mina skateboardskunskaper inte är något att skylta med överhuvudtaget.

När vinet var slut, vi var slutpratade och solen hade gått ner, packade vi ihop. lämnade vännerna M och P på trappan de satt med rött vin i låda och hade flashiga vinplastglas, som motvikt då till vår PET-flaska och IKEA-plastglas och traskade hemåt. Ännu en fantastisk kväll i detta ljuvliga sommar-Malmö.

Även Malmö sina yachter har...

Fördelen med att vara...

...egenföretagare i Malmö är att man kan cykla ner och ta sig ett dopp närhelst man önskar.

22 grader i vattnet. Det börjar äntligen likna nåt.

Och dotra hänger på i sin Shark Suit.

Ja, vad annat kan man säga än att livet är härligt. :-)

Getingar och nyckelpigor

I går blev jag stucken av en geting för första gången sen jag var typ nio år. Det gjorde förtviiivlat ont. Så ont att jag nästan började gråta. Jag stod och höll en kanelbulle och getingen befann sig tydligen mellan den och min tumme, och när jag tryckte till lite lätt stack den till lite jättehårt! Jag har faktiskt fortfarande ont, nu mer än 24 timmar senare. Det kan bero på att de är giftigare än vanligt, sa grannen M nu när hon var på middag på min terrass alldeles nyss. Det stod så i lokalblaskan i varje fall. Och att det ska bli en invasion av dem, dessutom.


Invasion av ett annat djur var det i dag på innegården. Svärmor kom in och frågade vad det var för insekter som flög omkring. "Ingen aning", sa jag. Jag satt ju vid datorn, surprise surprise... Sen lyfte jag på huvudet och insåg att det flög omkring framför mig också. Då gick jag ut och kollade in innegården. Nyckelpigor. En masse! Nyckelpigor är söta en och en. I flock är de hemska! Det var bara att stänga alla fönster för att hålla dem ute, vilket fick till följd att vi höll på att kvävas. Men lika plötsligt som de dök upp, lika plötsligt försvann de.

Och vad varmt det är! Jag har hållit mig inne så mycket som möjligt. En resa till Plantagen och inhandlande av nya växter till min terrass och sen två vändor till affären för inhandling av mat och nödvändiga ingredienser till kanelbullarna vi gjorde i dag. Var ju tvungen att lära svärmor denna ädla konst. Dotra har egen pool på innegården med tillhörande sandstrand, d.v.s. sandlåda, så henne går det ingen nöd på. Mer skugga på gården än på stranden, det är en sak som är säker. Jag lovar att återkomma med bild en annan gång. Nu ska jag återvända till mina superhjältar: Hulken, He-Man Haha! Det var Dolph Lundgren som spelade honom, det hade jag glömt! och Batman, eller som jag fortfarande säger inom mig: Läderlappen.

Sko-jiga Skanörsbor

I Skanör kan detta träd skos... Får mig att tänka på den ypperliga filmen Big Fish.

Film

Jag älskar film. Och språk. Tänk vilken tur jag har då som får jobba med bägge. Som undertextare får man se väldigt mycket film, bra som dålig. Och så får man göra lite roliga serier. Nu sitter jag med en dokumentärserie om internationella filmfestivaler. Har gjort Tribeca International Film Festival som är i New York, rättare sagt Manhattan och området som heter Tribeca för det är "triangle below Canal Street", och som startades av Robert De Niro efter 11 september-händelsen, har gjort Cannes, "festivalernas festival" som hållit på i mer än 60 år, och nu sitter jag med Toronto som räknas som den viktigaste efter Cannes.

Det som slår mig när jag ser dessa, är att jag har alldeles för lite tid för att se alla de filmer som de pratar om i programmen, ofta lysande indiefilmer, något som jag tycker är oerhört tråkigt. Det måste till en förändring, jag måste skapa tid för att se dem, gå på bio när de dyker upp, inte sitta hemma och säga att jag inte hinner. Jag börjar vantrivas med att aldrig hinna göra det, nästan må fysiskt dåligt. Beroende? Ja, mer än jag trodde, särskilt eftersom jag inte har sett någon på länge. Jag är dock inte, observera INTE, en sådan som kan rabbla scener och skådisar i all oändlighet. Tvärtom. Men det gör mig inte till en mindre filmälskare för det. Och sen har jag mina idéer och drömmar om att en gång i framtiden kanske läsa mer om filmhistoria och kanske ge mig på att skriva ett manus... Och tänk, om det skulle bli riktigt bra och bli en film av det hela, då kanske även jag får gå på röda mattan uppför trappan till teatern i Cannes, den där det är smokingtvång på fotograferna som kantar vägen och där U2 drog av några låtar för att gottgöra att de inte dykt upp till presskonferensen eftersom flyget varit försenat. Drömma går ju... ;-)

Surt

Fick brev från CSN i förra veckan. Lät det ligga - brev från dem tillhör inte priolistan i öppningssammanhang. Öppnade det nu. Visade sig att jag hade missat en inbetalning 31 juni. Förlåt, inte en, två, eftersom det är två olika lån. Påminnelseavgift på 120 spänn per inbetalning. Suck! Man kan ju tycka att deras påminnelsavgift kunde vara lite lägre, max en femtilapp eller nåt, för vem säger att alla som tagit lån från CjävlaSskitN har massvis med stålars?! De lär nog få in pengar nog för att få maskineriet på kontoret att snurra ändå, även om de hade sänkt påminnelseavgiften med en sisådär 70 spänn. Men det är väl för att det ska kännas ordentligt så att man inte gör om det. Glömmer betala in alltså.

Lavinfara?

Var ute och gick med stavarna. Gick förbi två damer.

"Ett eller två kilo?", sa de och flinade.
"Några gram på sin höjd", sa jag.

Lite senare stötte jag på en man.

"Hur ligger det till på snödjupsfronten?", frågar han.
"Lugnt här, men det var tufft vissa kvarter", svarar jag.
"Hörde att lavinfaran var hög. Du får se upp", säger han.

Japp, så är det att vara stavgångare. ;-)