Det OS-ar skum mjölk

Som alla vet har en mjölkskandal inträffat i Kina där barn som fått mjölkersättning drabbats av njursten eftersom ämnet melamin, som används till plasttillverkning, har använts för att höja proteinhalten, eller ge sken av att proteinhalten är högre än vad den egentligen är. Fyra har dött. Enligt DN i dag har Sanlu, ett av företagen, vetat om det men mörkat under tiden OS pågick. Se där, ännu en "positiv" effekt till att OS gick till diktaturens Kina. Ledsen, men jag har fortfarande svårt att förstå varför det lades där.

Omväxling

Sambon har åkt. Han åkte för 1,5 vecka sen. Då blir vi, dotra och jag, stingsliga. Det leder oundvikligen till konflikter. Vissa dagar är de hanterbara, andra dagar, som i måndags, leder de till smärre katastrofer som dörr möter tår, mammas tår, inte dotras. Mor får andas djuuuupt, dotra skriker, mor andas djuuupare, dotra skriker ännu mer, mor hyperventilerar, dotra tystnar... Närå, riktigt så illa var det inte. Till slut föll både dotra och mor ihop i varsin hög och begrundade det hela och kom fram till att det var oerhört onödigt att jaga upp sig så. Som den kloka och något äldre människa jag är går jag vidare med ett större lugn och hanterar konflikterna på morgnar och kvällar moget och inte som en tjugomånaders, även om det är lockande.

Vi köpte modellera till dotra.
Gissa vem som lekte mest med den första dagen...
Och gissa vem som gjorde vilken figur...

Nu är det onsdag och solen skiner. Dotra är på dagis, jag ska ta tag i tyska dokumentären igen. Hitlerjugend handlar den om. Den ska in i dag. Äntligen! Karriärbyte ligger och pyr i bakgrunden. Återkommer när jag har bestämt var, när och hur. Varför vet jag: Ryggen och psyket pajar av att sitta framför datorn själv dagarna i ända. Dags att hitta på nåt annat. Jag vill ut i naturen, träffa folk, ha nån att dricka kaffe med under kaffepausen som jag faktiskt tar minst en gång om dagen, chefen säger inget om det göra nåt annat. Jag älskar att översätta men jag behöver omväxling. Ska bara hitta den bästa kombinationen. Det kan ta ett tag, men det får inte ta mer än ett år. Nåväl, nu har jag inte tid att kolla upp mitt karriärbyte, det får bli efter att undertextfilerna har skickats in i slutet av veckan.

Fredag!

Japp, vänner - det är fredag! Mina filer är inskickade och lättnaden kom in genom dörren. Mamma Mia-soundtracket är på på högsta volym. Här ska det diskas och packas och stängas - för vi drar till Torpet!!!! De sista två helgerna för det här året, den första av dem börjar NU. Dotra är hemma hos mormor och sover förkylningen av sig. Sol har det utlovats men här är det grått. Men det kvittar för vi ska till Torpet!!! Mamma Mia, here I go again!!!

Bra

Liz1e tipsade mig om Stress On n'a qu'une terre

Japp, rap på franska är bra, mycket bra, och han/de tar upp ett högaktuellt ämne - jorden och vad vi gör med den och att vi konsumerar för mycket, alldeles för mycket.

Tack, Liz1e!

Nu fortsätter jag jobba. Stressen blev inte mindre av att jag fick gå och hämta sjuk dotra på dagis... Feber och förkylt - känns det igen bland dagisfolket...?

PS. Hur lägger man in en video och inte bara länken från YouTube??

Kaffedax!!!

Nu tänker jag sätta på kaffe och låta den fantastiska aromen väcka min fortfarande halvsovande hjärna till liv. I dag är det fart som gäller, fart i fingrar, fart i huvud, fart, fart, fart. Tur att det är en svensk text för annars hade det blivit lite jobbigt att förklara alla dessa "fart" jag ska göra i dag. Hjärnan är på gång, jag känner det. Det liksom tisslar och tasslar i den, det sträcks och det mornas. Jorå, det här ska gå bra. Dödslinje i morgon. Två stycken. Jobbar bäst under stress. "Stress?! Hörde jag stress? Dags att kavla upp ärmarna och sätta igång. Kom igen nu, hjärnsnubbar - hon ska jobba!!!"

Ingen lust - lust - ingen lust - lust...

Sådan är min dag i dag, det är en "ingen lust"-dag. Kan bero på att sambon inte är här, kan bero på att jag hade kniven på strupen jobbmässigt förra veckan och nu när jag inte har det plötsligt slappnar av och känner att NEJ, jag har INGEN LUST! Jag har tappat geisten lite när det gäller jobbet. Måste hitta något nytt, få mer stimulans. Kanske är det även den sövande tyska speakern i programmet om färgfilmer från Hitlertyskland som får mig att bli på INGEN LUST-humör. Kanske är det boken jag började läsa och upptäckte att den var sorglig rakt igenom och handlade om far och dotter som gått genom isen, eller kanske bragts om livet och fått hjälp att gå genom isen, och som jag bara kände att nej, den har jag INGEN LUST att läsa, den får mig bara att se dotra framför mig, eller alla andra små underbara ungar i varierande storlekar som jag känner och inte känner och som jag absolut inte önskar bli bragda om livet på något fasansfullt sätt, eller bragda om livet punkt, kanske är det den som satte stämpeln INGEN LUST på den här dagen. Kanske är det ensamheten nu när sambon är borta som gör att jag har INGEN LUST rent allmänt.

Men i allt detta häringa INGEN LUST-känslan finns LUST-känslan, för nu är det bara några minuter kvar tills jag ska hämta min underbara, mest fantastiska dotter från dagis. Jag har sån LUST att krama henne, LUST att pussa henne, LUST att prata med henne, LUST att leka med henne, LUST att höra henne säga "bateau" och "parti" och "Titta där!". Det är det enda jag har LUST med i dag, och tänk, det är inte så illa faktiskt. Tvärtom, det är fantastiskt!

Mellanmarsch

Jo, det är så här att jag fortfarande lever och jag fortfarande har hälsan. Under min frånvaro från min blogg har jag hunnit komma på en jädrans massa saker att skriva om...för att lika snabbt som de har dykt upp ha glömt dem igen. Min bok som jag köpte i Spanien, och i vilken jag skulle skriva ner det jag ville skriva mer utförligt om, ligger bra där den ligger - ovanför mikron. Joseni, så kan det bli och så blev det. Nu däremot är jag tillbaka en liten sväng. Sambon har åkt söderut, dotra och jag är kvar här. Hon har inte förstått än att pappa har åkt. Vi besparade henne den förmodade traumatiska upplevelsen att få se papa hoppa in i den älskade biiiilen och tuta iväg UTAN henne. I stället tog vi rundan runt hörnet, sa hejdå, ses sen och sen gick han tillbaka till bilen och vi gick till Hemköp, halv nio en söndagsmorgon. Vi var ganska ensamma hon och jag.

Nu har hela dagen gått och hon har väl ännu inte riktigt fattat att pappa inte kommer, men jag hoppas att det är lite som med hundar, d.v.s. att de inte har någon riktig tidsuppfattning. Hon kanske liksom inte ens märker att han har varit borta. Vi vet inte riktigt när vi ses igen, men inom en månad, det är i varje fall säkert. Det är ju inte första gången vi skiljs åt precis.

Måste återgå till min serie utan manus som heter som detta inläggs rubrik...