På traven

Ibland får man hjälpa människor på traven. Ibland lyckas man, ibland inte. Den här gången lyckades jag. Jag har fått sambon och hans syster att börja prata som två normala människor och inte känna sig besvärade i varandras sällskap. Jag tog tag i dem en i taget och förklarade hur den andra fungerade, och se - i dag har de fått förnyad energi i varandras sällskap och är nu ute och cyklar, bokstavligt talat, med varandra. Dotra sover och jag jobbar.

Dotra och Märta, 3,5-årig collie med benet i gips,
på Olof Viktors.

Under arbetet med att föra dem lite närmare varandra ingick en utflykt till det mycket trevliga kaféet Olof Viktors på Österlen, strax efter Ystad. och sen en vända ner till Kåseberga och Ales Stenar, en plats jag inte har varit på sen jag var liten. Det var precis hur trevligt som helst, tyckte alla inblandade. Så, från att inte ha fått mycket jobbtid i går så har jag i dag ganska mycket eftersom de inte stressar mig genom att sitta här hemma i var sitt hörn och bara tiga. Jorå, tystnad kan vara väldigt störande ibland.

Vänner på höjden ovanför Kåseberga.

I kväll ska dotra sova över hos mormor och vi andra tre ska ge oss ut på stan, denna sista av Malmöfestivalens dagar. Jo, livet är allt bra ändå. :-)

Och se, till slut möttes de tre :-)