"Ett eller två kilo?", sa de och flinade.
"Några gram på sin höjd", sa jag.
Lite senare stötte jag på en man.
"Hur ligger det till på snödjupsfronten?", frågar han.
"Lugnt här, men det var tufft vissa kvarter", svarar jag.
"Hörde att lavinfaran var hög. Du får se upp", säger han.
Japp, så är det att vara stavgångare. ;-)
3 kommentarer:
Det finns bara en sak att göra, lämna genast tillbaka stavarna till den pensionär som är ägare till dem.......
aldrig, jag såg dem först!!!
'amen alltså va... Här ute på landet säger grannen fortfarande "Hallå, du glömde skidorna" De är påhittigare i storstan, märker jag. Håll hårt i stavarna, de är guld värda!
Skicka en kommentar