Bortgifte

Jo, så ville det sig inte bättre än att dotra redan har blivit bortlovad till M och J:s minsting M. Det beslöts över en grillad pustabratwurst med bröd, ketchup, senap och en klick ajvar modell het och sköljdes ner med en Campo Viejo. Föremålen för bortgiftandet är än så länge ovetandes om det hela, men vi tänkte att när dotra är sisådär 16 är det dags. Bor vi kvar här är det inte så långt jag behöver föra henne, bara knappa 5-6 km, och det kan man ju göra hyfsat fort, utan att hon anar nåt. M är några år äldre än henne. Det är bra. Då kan han jobba. Hemgift förväntar sig pappa M också. Pfh! Det kan du glömma! Jag har inget att ge, mer än en cykel. Med hjälm!

Visst är de söta ihop, dotra och M? Storebror P ser skeptisk ut.
Sötnosar!!! Alla tre!

Nu är det som tur är så att de får välja helt själva med vem, när och om de vill gifta sig. Men visst hade det varit roligt om de faktiskt föll för varandra, en av grabbarna B och dotra, för söta som socker är de alla tre, för att inte tala om deras personligheter. Vi får jobba på det helt enkelt.

Söndagens EM-final avnjöts dels hos familjen B, dels hemma hos oss själva. Dotra blev lite väl trött så vi cyklade hem i pausen. Det är nåt som jag älskar med Malmö - inget är längre bort än en cykeltur på max en halvtimme. Och rätt vann lag. Spanien var det bästa laget och spelade roligast fotboll. Lite lider jag med mina tysk/svenska kusiner, men inte mer än att jag sjunger "Que viva Espagna" samtidigt. Och har ni förresten tänkt på det jag nämnde, tror jag, i ett tidigare blogginlägg att Zapatero påminner om Mr Bean? Tänk på det nästa gång, försök gärna höra en intervju med honom. Inte för att Mr Bean pratar så mycket, men det lilla han gör påminner om Zapateros röst, eller vice versa.