Efter en tung höst och ett tungt slut på år 2010 har det nya året börjat alldeles fenomenalt bra. Vi har flyttat in till hålan igen efter att ha bott hela fyra månader ute på vischan. Eller vischan och vischan, det var det ju inte, men det var ca 8 km till all tänkbar kommers, som bageriet, slaktaren, mataffären och kaféer. För långt för en stadstjej som jag. Men nu har jag provat på det och vet att det inte passar mig att alltid behöva ta bilen vart man än ska. Hade jag varit ensam, utan två barn i åldrarna "kan inte sätta mig i bilen själv", varav den ena dessutom ska lämnas och hämtas på skolan fyra dagar i veckan, då kan det säkert fungera, men att aldrig kunna spontanbesöka, eller få spontanbesök, eller bara promenera och se folk och inte bara samma hästar och samma träd, det är inte min grej. Inte mannens heller, för den delen, även om han klarar av det bättre än jag. Däremot är det jobbigt att ha en miserabel fru, då är det bättre att flytta. Så det har vi gjort. Nu bor vi på en lugn gata i ett litet hus på 43 kvadratmeter med stort garage och trädgård i norrläge och vi bara njuter. Det är gångavstånd till allt - till Miss Sunshines skola, Miss Starshines dagis, affären, stranden, skogen, kaféerna, vännerna - och jag kan lunka runt med mini i vagnen och bara kika på alla hus i hålan. Här finns en hel del jättefina och gulliga hus och några rejäla lyxvillor. Har särskilt en favorit som ligger alldeles vid havet. Det är lite amerikansk känsla över det. Stort trähus vid Atlanten. Här finns ju mest bara stenhus, så man hajar till när det plötsligt dyker upp en främmande fågel.
Det känns som att år 2011 blir ett bra år. 2010 var egentligen inte dåligt, det bara avslutades tungt. Men ibland måste man slå i backen för att man ska kunna resa sig och se allt det där bra som finns och inte bara det jobbiga. Där är vi nu. Som min gode vän Mangan säger: "Uppåt! Framåt!" Jajamensan, det kan ni fethaja. År 2011: Here we come!
